Sist hade ju mormor precis dött. Dött? Ja, hennes kropp, hennes gamla skruttiga kropp är död och välsignat begraven, men hennes själ finns med oss. Det är jag övertygad om. Men hon kommer precis som innan, inte störa på något sätt - hon finns där om hon skulle behövas! Hon har redan visat prov på detta.
Jag har läst Martin Ingvars bok om Hjärnkoll på vikten och just nu bearbetar jag min hjärna på allt det vettiga som fanns att läsa där. Det som är skadligt för mig men inte för Iréne till exempel.
Jag sitter om dagarna vid min arbetsplats och känner hur otrivseln kryper närmare och närmare. Att få andra arbetsuppgifter av olika anledningar är - BLÄÄÄÄÄ!
Jag har precis skrivit ner en rapport till min arbetsgivare om hur arbetsbeskrivningen skall se ut på min nuvarande arbetsplats...
Så var det, det där med benet. Efter tre månader fick jag en tid: 24 juni, Luckies dödsdag! Dagen före midsommaraftonen. Jippie! Jag ska ju inte göra något ändå, men lite besviken är jag ändå att jag fick vänta så länge...
Hoppas inget händer så det måste skjutas upp ytterligare, för då blir det inte förrän efter sommaren, i höst. Och inget annat får det tillstöta heller. Jag är lite orolig för en sak, men just för risken att missa chansen att bli av med det onda, måste jag vänta med det andra.
Vad mer kan jag berätta för eventuell läsare:
Jo, Olliver och William ska få ett syskon och de är så glada. Hela familjen är glad.
Spännade att min tös ska bli trebarnsmor!
