Små steg in i hösten och...
September... Sug på det! Det har redan gått nio månader på året 2010. Nio månader som varit påfrestande på olika sätt. Mycket oro och ovisshet. Jag önskar att det gick att förändra den bilden på resten av året, men det vet e tusan.
I augusti - den nionde, lämnade Millan oss och flög upp i katthimlen. Hon var rätt dålig den sista tiden - liksom hängde och tappade vikt. Satt och tittade på maten. Eftersom hon var av den berömda Värne-släkten med olika led av inavel fanns det ingen tvekan att låta henne plågas för länge. Mer än hälften av hennes tänder togs bort för några år sedan och redan då ville veterinären diskutera hennes livskvalité, för även om hon var försäkrad ingick inte de tandingrepp som planerades, i den.
Men vad då, familjemedlemmar har samma status oavsett orsak. Nu blev det så iallafall.
Så har det suckats vidare i soffhörnet. Ja, det är jag som pustar. Det är en aning långtråkigt att sitta med gipsad fotled vecka efter vecka. I början av september var jag på röntgen och då kunde de inte se någon förändring i form av start av läkeprocessen från operationstillfället, alltså på med gips ytterligare några veckor. Nu har jag en sula och den kan jag stödja på foten lite - till smärtgränsen, sa de. Vissa dagar är denna gräns låg ibland är den lite högre men det är skönt att få balansera på hela kroppen för jag är lite sliten i axlar, handleder och benet som ska bära allt. Inte ett kilo har jag lyckats få bort heller trots att jag varit noga med att inte inta onödigheter. Conny tror att jag dricker för lite...
Jag har mest suttit och handarbetat, skrivit lite på datorn och haft kontakt med gamla och nya vänner på olika sätt. Jobbet har jag skjutit framför mig och frågetecknen bara ökar. Men vissa saker håller på att reda upp sig. Bland annat att min närmaste chef inte vidarebefordrat min sjukskrivning vare sig till lönekontoret eller försäkringskassan, vilket innebär att jag fått lön som jag blir tvungen att betala tillbaka och andra inkomstkällor som försäkringskassa och försäkringsbolag vars bidrag jag har rätt till, dröjer...
Detta gör ju inte det lättare att känna glädje inför att bli frisk nog för att börja arbeta...
I augusti - den nionde, lämnade Millan oss och flög upp i katthimlen. Hon var rätt dålig den sista tiden - liksom hängde och tappade vikt. Satt och tittade på maten. Eftersom hon var av den berömda Värne-släkten med olika led av inavel fanns det ingen tvekan att låta henne plågas för länge. Mer än hälften av hennes tänder togs bort för några år sedan och redan då ville veterinären diskutera hennes livskvalité, för även om hon var försäkrad ingick inte de tandingrepp som planerades, i den.
Men vad då, familjemedlemmar har samma status oavsett orsak. Nu blev det så iallafall.
Så har det suckats vidare i soffhörnet. Ja, det är jag som pustar. Det är en aning långtråkigt att sitta med gipsad fotled vecka efter vecka. I början av september var jag på röntgen och då kunde de inte se någon förändring i form av start av läkeprocessen från operationstillfället, alltså på med gips ytterligare några veckor. Nu har jag en sula och den kan jag stödja på foten lite - till smärtgränsen, sa de. Vissa dagar är denna gräns låg ibland är den lite högre men det är skönt att få balansera på hela kroppen för jag är lite sliten i axlar, handleder och benet som ska bära allt. Inte ett kilo har jag lyckats få bort heller trots att jag varit noga med att inte inta onödigheter. Conny tror att jag dricker för lite...
Jag har mest suttit och handarbetat, skrivit lite på datorn och haft kontakt med gamla och nya vänner på olika sätt. Jobbet har jag skjutit framför mig och frågetecknen bara ökar. Men vissa saker håller på att reda upp sig. Bland annat att min närmaste chef inte vidarebefordrat min sjukskrivning vare sig till lönekontoret eller försäkringskassan, vilket innebär att jag fått lön som jag blir tvungen att betala tillbaka och andra inkomstkällor som försäkringskassa och försäkringsbolag vars bidrag jag har rätt till, dröjer...
Detta gör ju inte det lättare att känna glädje inför att bli frisk nog för att börja arbeta...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
