Nu har jag ställt klockan på ON! Den ringer klockan 5.00 i morgon bitti. Jag ska till jobbet!
Jag ska prata med mina arbetskamrater och mina chefer.
Jag behöver vara stark för att fixa detta!
HELST HADE JAG INTE VELAT VARA ENSAM...
25 april
Har spenderat nattens tankar på min bror. Hur kommer det sig att han vill dra upp och djupanalysera saker som inte är aktuellt längre? Knappt då det var aktuellt för en sådär tio år sedan....
Han ringde mig en halvtimmme innan midnatt. Han tar ett djupt andetag och börjar så ifrågasätta vad jag hade för anledning att lägga mig i, ha åsikter om hans barn. Först var det att jag hade sagt att Emmelie inte behövde rida! Då Emmelie var yngre var hon lite skraj ibland för vissa saker som kunde hända tillsammans med hästar. Hon är tio år yngre än kusinen Sophie. Kanske den äldre av dem hade lite mer erfarenhet, kanske den yngre kunde se upp till den äldre på ett sätt som gynnar självförtroendet. Hastiga rörelser, höga plötsliga ljud kan skrämma hästar. Jag råkade säga att man inte skulle tvinga Emmelie att rida om hon inte ville det själv. Lusten och modet kan komma med trygghet och säkerhet att kunna kontrollera situationer man befinner sig i. Både min mor och bror kan ibland bli väldigt häftiga och agera nästan i affekt. Speciellt om de känner sig misskrediterade på något sätt, av vem det än är som orsakar situationen. Jag råkade väl säga något i en sådan situation då det försökte tvingas fram mod hos den lilla Emmelie. Att hon idag har en fantastisk känsla för hästar och älskar att vara med dem är något som vuxit fram ur tjejens eget behov inte från någon annan.Kanske dessa djur var de som visade sig vara de bästa vännerna?
Jag sa alltså vid ett tillfälle att Emmelie inte skulle TVINGAS att rida!
Det andra var att jag haft åsikt om Malin och hennes godisätande vid ett besök hos oss.Hon tjatade på sin pappa att hon ville köpa godis och vid ett tillfälle tjatade hon en hel kväll om att få gå och köpa en videofilm,som hon också till slut fick. Att min bror tycker sig ha rätten att bestämma hur han vill ha det säger väl sig själv. Det är alltid tråkigt när tjat lönar sig, särkilt då det inte sker någon motprestation. Och omgivningen inte tycker att maktspel är trevliga att lyssna till. Om min bror tycker att det är OK, så är det upp till honom. Det handlar ju om hans relation till sin dotter. För min del handlade det bara om händelser som jag sa till honom att - det var hans relation till sina barn som var i fara. Att vara för "snäll" ena gången och för "sträng" den andra kan leda till något oönskat. Naturligtvis inte för en endaste gång. Men jag är ganska säker på att det inte handlar om en endaste gång...
Jag ville bara ge min bror stöd i den svåra föräldrarollen. Och som tack för det, ringer han mig efter år av tystnad för att ifrågasätta mig och påpeka att det är den sista gången !?
Jag bad honom att vi skulle ta detta vid ett annat tillfälle för han lät inte så klartänkt utan snarare som om han fångats av en idé under någon slags påverkan. Detta förnekade han bestämt och det hela slutade med att jag kände mig tvingad att lägga på. Tyvärr!
Jag växte upp med denne man som min lillebror och jag känner till både hans styrkor och svagheter. Han gör sina val och jag gör mina. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska gå bra i livet för hans barn som nu är runt den övre tonåren och lite därutöver. Jag önskar att han också kan förlika sig med att alla handlingar och beslut leder vidare. Orsak/verkan.
Jag har efter detta samtal känt mig så beklämd. Vart kommer man med hämnd och vedergällningar?
Så många år sedan och han vill älta detta som om det varit avgörande för deras liv...
Han ringde mig en halvtimmme innan midnatt. Han tar ett djupt andetag och börjar så ifrågasätta vad jag hade för anledning att lägga mig i, ha åsikter om hans barn. Först var det att jag hade sagt att Emmelie inte behövde rida! Då Emmelie var yngre var hon lite skraj ibland för vissa saker som kunde hända tillsammans med hästar. Hon är tio år yngre än kusinen Sophie. Kanske den äldre av dem hade lite mer erfarenhet, kanske den yngre kunde se upp till den äldre på ett sätt som gynnar självförtroendet. Hastiga rörelser, höga plötsliga ljud kan skrämma hästar. Jag råkade säga att man inte skulle tvinga Emmelie att rida om hon inte ville det själv. Lusten och modet kan komma med trygghet och säkerhet att kunna kontrollera situationer man befinner sig i. Både min mor och bror kan ibland bli väldigt häftiga och agera nästan i affekt. Speciellt om de känner sig misskrediterade på något sätt, av vem det än är som orsakar situationen. Jag råkade väl säga något i en sådan situation då det försökte tvingas fram mod hos den lilla Emmelie. Att hon idag har en fantastisk känsla för hästar och älskar att vara med dem är något som vuxit fram ur tjejens eget behov inte från någon annan.Kanske dessa djur var de som visade sig vara de bästa vännerna?
Jag sa alltså vid ett tillfälle att Emmelie inte skulle TVINGAS att rida!
Det andra var att jag haft åsikt om Malin och hennes godisätande vid ett besök hos oss.Hon tjatade på sin pappa att hon ville köpa godis och vid ett tillfälle tjatade hon en hel kväll om att få gå och köpa en videofilm,som hon också till slut fick. Att min bror tycker sig ha rätten att bestämma hur han vill ha det säger väl sig själv. Det är alltid tråkigt när tjat lönar sig, särkilt då det inte sker någon motprestation. Och omgivningen inte tycker att maktspel är trevliga att lyssna till. Om min bror tycker att det är OK, så är det upp till honom. Det handlar ju om hans relation till sin dotter. För min del handlade det bara om händelser som jag sa till honom att - det var hans relation till sina barn som var i fara. Att vara för "snäll" ena gången och för "sträng" den andra kan leda till något oönskat. Naturligtvis inte för en endaste gång. Men jag är ganska säker på att det inte handlar om en endaste gång...
Jag ville bara ge min bror stöd i den svåra föräldrarollen. Och som tack för det, ringer han mig efter år av tystnad för att ifrågasätta mig och påpeka att det är den sista gången !?
Jag bad honom att vi skulle ta detta vid ett annat tillfälle för han lät inte så klartänkt utan snarare som om han fångats av en idé under någon slags påverkan. Detta förnekade han bestämt och det hela slutade med att jag kände mig tvingad att lägga på. Tyvärr!
Jag växte upp med denne man som min lillebror och jag känner till både hans styrkor och svagheter. Han gör sina val och jag gör mina. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska gå bra i livet för hans barn som nu är runt den övre tonåren och lite därutöver. Jag önskar att han också kan förlika sig med att alla handlingar och beslut leder vidare. Orsak/verkan.
Jag har efter detta samtal känt mig så beklämd. Vart kommer man med hämnd och vedergällningar?
Så många år sedan och han vill älta detta som om det varit avgörande för deras liv...
Storm i ett vattenglas?
Mitt o-frivilligt förlängda påsklov fortsätter.
Idag är sorgen tung. Min mormor gick bort igår. Älskade mormor, så mycket du har betytt för mig och andra också förstås. Mitt hjärta svämmar över av tacksamhet och kärlek! 96 år och 112 dagar blev hon. Hon föddes en onsdag, en julafton för 35 175 dagar sedan - igår då hennes liv tog slut. Min mormor var hon i 55 år och 363 dagar.
Nu är hon på väg och jag skickar med henne all lycka på vägen!
För hon har i alla år suttit hemma vid köksbordet och väntat på....
(att det skulle komma någon kär person och då kunde hon ju inte vara borta!)
Idag är sorgen tung. Min mormor gick bort igår. Älskade mormor, så mycket du har betytt för mig och andra också förstås. Mitt hjärta svämmar över av tacksamhet och kärlek! 96 år och 112 dagar blev hon. Hon föddes en onsdag, en julafton för 35 175 dagar sedan - igår då hennes liv tog slut. Min mormor var hon i 55 år och 363 dagar.
Nu är hon på väg och jag skickar med henne all lycka på vägen!
För hon har i alla år suttit hemma vid köksbordet och väntat på....
(att det skulle komma någon kär person och då kunde hon ju inte vara borta!)
Fortfarande 1 april
Hur ser det ut inne i huvudet, i tankarna på en galen människa?
Ja, det beror väl på galenskapens sort, kan jag tro. Det finns väl där som på alla andra ställen en massa gömställen innan man hittar det man vill ha tag på.
Jag har gjort en galen handling och jag letar nu efter varifrån impulsen startade. Och jag har funnit en skälig misstanke. Impulserna kommer från en bok som närt mina hjärnceller de senaste dagarna; Uppdrag skyddsängel av Arto Paasilinna. Döden har liksom fått liv och spelar livet sina spratt. Jag har kommit på mig själv i det ostabila tillstånd jag befinner mig i att saker och ting har tappat sin djupare mening. I princip skulle vad som helst kunna ske med mig utan att jag reagerade nämnvärt med känslor. Jag har tappat kontrollen fullständigt om detta, inte minst blev det en sanning med det som hände igår och följderna idag. Utan omsvep kan jag säga att, jag kommer inte att arbeta en endaste dag till mer på mitt nuvarande jobb, Jag klarar inte av det! Pressen som kom från andra blev för stor och vissa personer spred skräck i mig som om de vore monster. Jag får muntorrhet och hjärtklappning bara jag tänker på deras namn. Genast kommer det fram bilder som rusar runt i mitt huvud, Blundar jag är de där!
Ja, jag håller på att bli galen. Första delen av förståndet har gett sig av, nu måste jag ge akt på att inte resten ger sig iväg...
Håll tummarna på att det verkar och att jag kan få tillbaka det som just nu är på rymmen.
Ja, det beror väl på galenskapens sort, kan jag tro. Det finns väl där som på alla andra ställen en massa gömställen innan man hittar det man vill ha tag på.
Jag har gjort en galen handling och jag letar nu efter varifrån impulsen startade. Och jag har funnit en skälig misstanke. Impulserna kommer från en bok som närt mina hjärnceller de senaste dagarna; Uppdrag skyddsängel av Arto Paasilinna. Döden har liksom fått liv och spelar livet sina spratt. Jag har kommit på mig själv i det ostabila tillstånd jag befinner mig i att saker och ting har tappat sin djupare mening. I princip skulle vad som helst kunna ske med mig utan att jag reagerade nämnvärt med känslor. Jag har tappat kontrollen fullständigt om detta, inte minst blev det en sanning med det som hände igår och följderna idag. Utan omsvep kan jag säga att, jag kommer inte att arbeta en endaste dag till mer på mitt nuvarande jobb, Jag klarar inte av det! Pressen som kom från andra blev för stor och vissa personer spred skräck i mig som om de vore monster. Jag får muntorrhet och hjärtklappning bara jag tänker på deras namn. Genast kommer det fram bilder som rusar runt i mitt huvud, Blundar jag är de där!
Ja, jag håller på att bli galen. Första delen av förståndet har gett sig av, nu måste jag ge akt på att inte resten ger sig iväg...
Håll tummarna på att det verkar och att jag kan få tillbaka det som just nu är på rymmen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
