Olsäter på 60-talet (1963?)
Sten-Olof, Tomas och Ingwor äter glass ur paket i slänten hos Tomas. I morgon ses vi igen. Tomas och jag...
24 juni 2009 Regnbågslandet
Skogsbackens Goldilocks, det vill säga vår älskade Luckie har idag klockan 15.15 på ett värdigt sätt insomnat och rest till den plats han längtat till. Men jag är säker på att han snart kommer och kikar på hur vi har det - han kommer alltid att finnas i våra hjärtan! Här är sista bilden av honom, tagen på ön av Conny. Deras sista båtutflykt tillsammans. Luckie som älskade att vara kapten!
midsommarafton 2009
Olliver och jag gjorde en tårta på riktigt svenskt midsommarvis, med färska jordgubbar. Så kom Kaarina, Jarmo och Ingvar och åt lite festmat med oss. Olliver gjorde pappershattar a la Napoleon till alla!
17 juni 2009
Nu börjar det som jag gillar allra bäst, min mormortid!
Jag är ju farmor också, men tid som sådan har jag aldrig fått! Jo, jag njuter av den lille goe mannen, men han har en egen mormor som nog vill ha honom när sig, tror jag. Min mormortid är Olle-tid eller Wille-tid. Nu är det Olle-tid på gång(Wille har inte frågat ännu;-). Olle har blivit erbjuden sommarjobb av mig. Han ska hjälpa mig att få ordning på vinden. Vi ska börja redan i morgon. Eftersom han nu är nio år, så är han ju halvvägs vuxen och behöver lära sig ett och annat. Vi lär av varandra, han och jag. Jag ser fram mot den här tiden som ska komma. Olle är en så trevlig person med språkliga överraskningar. Först till MJ ett par timmar, sedan är det lite gräsklippning på dagsschemat också. Solen lyser in genom morgonfönstret så starten på semestern kunde varit sämre!!!
På eftermiddagen fikade vi på altanen, det gör vi bara på sommaren!
13 juni
Äjnar och jag började dagen med att hjälpa till hos MJ under två timmar. Sedan var det lite PETMYS - kelar med Hunden Luckie, hunden Äjnar och katten Gillis. Vännen Homeyra ringde från Sidney i Australien där hon bor sedan många år tillbaka. En underbar vän som jag haft i 20 år snart!!!
Hon pratade svenska långt mer än en halvtimme. Så roligt att höra hennes röst!
Så är det studentkalas i år också. Gustavs systers tur. Gustav ringde och bjöd oss.
Hon pratade svenska långt mer än en halvtimme. Så roligt att höra hennes röst!
Så är det studentkalas i år också. Gustavs systers tur. Gustav ringde och bjöd oss.
Grattis till VUXENLIVET!
Vi skålade i Pommac som Sofie korkade opp!
Töserna var så fina och glada - alla hade släktingar som firade deras stora dag!
Sommarlov!
Vi började dagen med att ha läsårsavslutning på Fenix för årskurserna ett och två. Emil och Jimmy var de elever som deltog i den lite magra ceremonin i Stora Aulan. Sedan fikade vi och tittade på lite bildspel från vår studieresa. Önskade varandra en bra sommar och att vi kommer att ses runt den 20 augusti.
Därefter åkte jag hem, tog med mig kameran och kom exakt i tid till Ralingsås. Där började niornas avslutning och detta kan faktiskt sägas med ett ord på m, också: MAGNIFIKT! Då alla tågat ut fick jag chansen att krama om alla, både arbetskamrater och elever. Men Jessica var inte där och inte Marcus... Är det någon som vet var han är. Jag såg Lollos Noel och jag såg Martina med sin Noel, som jag pratade lite med. Jag pratade med några flera. Det var så roligt att bara känna igen, känna in...
Men Victor, älsklingen - du vet väl att vi är vänner för alltid!
Nu ska jag åka till MJ på ett tvåtimmarspass.
Därefter åkte jag hem, tog med mig kameran och kom exakt i tid till Ralingsås. Där började niornas avslutning och detta kan faktiskt sägas med ett ord på m, också: MAGNIFIKT! Då alla tågat ut fick jag chansen att krama om alla, både arbetskamrater och elever. Men Jessica var inte där och inte Marcus... Är det någon som vet var han är. Jag såg Lollos Noel och jag såg Martina med sin Noel, som jag pratade lite med. Jag pratade med några flera. Det var så roligt att bara känna igen, känna in...
Men Victor, älsklingen - du vet väl att vi är vänner för alltid!
Nu ska jag åka till MJ på ett tvåtimmarspass.
10 juni - Nu börjar det hända saker
Idag hade vi ett historiskt ögonblick på jobbet. Första spadtaget till allaktivitetshuset. Där ska IS-programmet få ha sin hemvist i framtiden. Stoppdatumet, då det ska stå färdigt är 8/8 2010. Vaggeryds kommun vågar, skicker ut på ett modigt sätt i dessa tider. Har gjort en studentskylt till en elev. Det är bara pinnen som fattas. Allt är klart för skolavslutning i år också. Mitt första som gymnasielärare. De ska fr o m nästa år erbjuda vuxenutbildning också. Hm!
Handlade lite idag till avslutningen. Tights, men de hade två hål på ena benet så de måste jag lämna tillbaka. Så det blir svart imorgon.
Sophie och pojkarna har bilat till Dalarna. Hennes lillasyster Isabell tar studenten.
Roligt att Wille fick följa med också. Hoppas att allt går bra. Själv ska jag jobba hos MJ-gullefjun nästan varje kväll fram till midsommar. Idag var det den tredje gången och jag tycker att han gör framsteg. Han har ju fått ett nytt knä, så är han en typisk man. Män är bevisat känsligare än kvinnor (undantag finns ju förstås).
Nu ska jag ge Gillis mat och sticka lite på koftan. Kanske den blir klar till midsommar...
Handlade lite idag till avslutningen. Tights, men de hade två hål på ena benet så de måste jag lämna tillbaka. Så det blir svart imorgon.
Sophie och pojkarna har bilat till Dalarna. Hennes lillasyster Isabell tar studenten.
Roligt att Wille fick följa med också. Hoppas att allt går bra. Själv ska jag jobba hos MJ-gullefjun nästan varje kväll fram till midsommar. Idag var det den tredje gången och jag tycker att han gör framsteg. Han har ju fått ett nytt knä, så är han en typisk man. Män är bevisat känsligare än kvinnor (undantag finns ju förstås).
Nu ska jag ge Gillis mat och sticka lite på koftan. Kanske den blir klar till midsommar...
6 juni - Sveriges nationaldag
En underbar tid att ha nationaldag på! Röd dag - lördag = Hm!
Det har varit frost här i natt =(
Sommarstugan och Olles rabarberpaj, något att längta till!
5 juni
Skara Sommarland!
Lite kyligt,lite blött, annars helt OK. Vi bodde i campingstuga och roade oss med tilltalande attraktioner. Men det blev många steg att gå...(Klickar man på bilden kommer det upp en större1)
Ett musikminne från Radio Skaraborg:
2 juni 2009 - 20 år sedan farmor dog
Idag är det 20 år sedan farmor dog. Farmor Nannie! Farmor Nannies sista kamp. Det var en stor upplevelse för mig. Jag blev kallad till sjukhuset. Hon hade blivit sämre och min far, hennes enda barn, hade åkt hem några timmar för att ordna lite med det praktiska. Hem, det var drygt 20 mil till Stockholm. Jag hade själv jobbat natt på ett vårdhem, natten innan och dessutom varit på mitt ordinarie arbete som lärare. Vi hade kulturdag just denna dag med lite olika arrangemang i Säterdalen. Allt hade flutit på och jag hade med stor trötthet, stupat i säng. Efter en timme i sängen (kl 22.30) ringde telefonen och de meddelade att slutet närmade sig och de fick inte tag på far. Så fanns jag som nästa på anhöriglistan. Farmor hade startat ett litet krig mot mig strax innan. Hon avskydde den situation hon befann sig i. De sista dagarna i sitt liv hade hon slutat äta. Medvetet! Far var förtvivlad av att inte kunna få henne att bli medgörligare, men hon slutade att prata med honom. Kunde tilltala personalen men sluten som en mussla mot oss. Han for väldigt illa av detta. Farmor som hade sin makt över honom och så straffar hon honom så där, och sig själv. Men underliga är Herrens vägar säger man ju...
Jag hade anlänt strax efter kl 23. Hon låg där på sidan. Rosslade en del. Ansiktet var blankt och pannan svettig. Jag höll hennes hand, den var sval. Jag smekte den medan jag pratade till henne. Om mig, henne och allt runt omkring. Jag berättade att jag skulle flytta och att hon förhoppningsvis kunde se oss från himlen, om hon ville.
Att hennes kropp blivit sjuk ( hon hade skelettcancer)men att man kan lämna den utan saknad inför nästa uppdrag som man får.
En sköterska kom in. Hon och jag hjälptes¨åt att vända på farmor. Hennes ansikte blev vänt mot dörren. Vi väntade på far. Han visste läget. Det tar en stund att åka mellan Stockholm och Dalarna - även om man kör fort!
Farmors tillstånd försämrades. Febern steg till 42 grader och kroppen var kokhet medan pannan, kinderna och händerna var iskalla. Sköterskan gav farmor smärtstillande Morfin och jag satt vid hennes sida, smekte och småpratade. Hon kämpade på, andades stötvis - gjorde långa uppehåll och andades igen. Det kom någon, vi avvaktade stegen men de passerade vår dörr. Tiden gick. Jag förstod att nu är det nära. Så öppnades dörren och nu var det far, farmor ende och älskade son. Hon väntade på honom. Efter fem minuter med honom vid sin sida gav hon upp andan, släppte taget och gled iväg till det okända. Vi satt hos henne en stund. Därefter blev vi erbjuda lite te och smörgås i matsalen och under tiden skulle de göra i ordning henne. Vi satt och pratade. Kanske för första gången i våra liv var det bara far och jag. Vi fick dela detta ögonblick. Det var som om vi möttes för första gången. Vi som hade så lite gemensamt men ändå så mycket, men det visste vi inte då.
Farmor var i sin ungdom mycket lik Greta Garbo. I brist på digitala bilder på Nannie Johansson f Berlin vill jag här hedra henne med en Look-a-Like bild. De var båda väldigt excentriska kvinnor.
Därefter fick vi gå in och där låg hon fint på rygg, med ett ljus vid sidan som vi tände. Far sa att han hade kameran med sig i väskan. Ska jag ta fram den? Ja,sa jag och gömde mig bakom hans rygg. Ja, ta ett foto. När vi stod där, kände jag en underlig samhörighet. Jag delade detta ögonblick med honom, han - min far...
Jag hade anlänt strax efter kl 23. Hon låg där på sidan. Rosslade en del. Ansiktet var blankt och pannan svettig. Jag höll hennes hand, den var sval. Jag smekte den medan jag pratade till henne. Om mig, henne och allt runt omkring. Jag berättade att jag skulle flytta och att hon förhoppningsvis kunde se oss från himlen, om hon ville.
Att hennes kropp blivit sjuk ( hon hade skelettcancer)men att man kan lämna den utan saknad inför nästa uppdrag som man får.
En sköterska kom in. Hon och jag hjälptes¨åt att vända på farmor. Hennes ansikte blev vänt mot dörren. Vi väntade på far. Han visste läget. Det tar en stund att åka mellan Stockholm och Dalarna - även om man kör fort!
Farmors tillstånd försämrades. Febern steg till 42 grader och kroppen var kokhet medan pannan, kinderna och händerna var iskalla. Sköterskan gav farmor smärtstillande Morfin och jag satt vid hennes sida, smekte och småpratade. Hon kämpade på, andades stötvis - gjorde långa uppehåll och andades igen. Det kom någon, vi avvaktade stegen men de passerade vår dörr. Tiden gick. Jag förstod att nu är det nära. Så öppnades dörren och nu var det far, farmor ende och älskade son. Hon väntade på honom. Efter fem minuter med honom vid sin sida gav hon upp andan, släppte taget och gled iväg till det okända. Vi satt hos henne en stund. Därefter blev vi erbjuda lite te och smörgås i matsalen och under tiden skulle de göra i ordning henne. Vi satt och pratade. Kanske för första gången i våra liv var det bara far och jag. Vi fick dela detta ögonblick. Det var som om vi möttes för första gången. Vi som hade så lite gemensamt men ändå så mycket, men det visste vi inte då.
Farmor var i sin ungdom mycket lik Greta Garbo. I brist på digitala bilder på Nannie Johansson f Berlin vill jag här hedra henne med en Look-a-Like bild. De var båda väldigt excentriska kvinnor.
Därefter fick vi gå in och där låg hon fint på rygg, med ett ljus vid sidan som vi tände. Far sa att han hade kameran med sig i väskan. Ska jag ta fram den? Ja,sa jag och gömde mig bakom hans rygg. Ja, ta ett foto. När vi stod där, kände jag en underlig samhörighet. Jag delade detta ögonblick med honom, han - min far...
1 juni
Fick sms från Wille! Åhhhh, vad jag älskar mina pojkar!!!!
Hälsade på Palms. Ingrid är så stolt över sin Oscar Palm. Med all rätta.
Herr Palm var piggare och gladare än på länge. Hans situation, Ingrids situation är så komplicerad. Jag önskar dem att glädje de får av sin tillvaro - ändå! Bara det att känna glädjen att ha varandra...
Hälsade på Palms. Ingrid är så stolt över sin Oscar Palm. Med all rätta.
Herr Palm var piggare och gladare än på länge. Hans situation, Ingrids situation är så komplicerad. Jag önskar dem att glädje de får av sin tillvaro - ändå! Bara det att känna glädjen att ha varandra...
31 maj 2009
Det handlar om hänryckningens tid - och kärlekens...
Idag är det MORS DAG, GRATTIS alla mammor!
Olliver ringde och gratulerade mig. Tack Olle!
Själv tar jag mina hundar med mig på en cykeltur utmed Göta Kanal, västerut från Töreboda. Har ju införskaffat en cykelkärra enbart för detta äventyr. Det var lite för varmt egentligen, fick cykla fortare i de öppna partierna för att snabbare komma till en skuggig plats. Jag cyklade nog runt 30 km denna dag. Mest nöjd är jag över att inte behövt lämna hundarna något. Med på resan var ett enda barn, Anton snart 4 år. Lite Valdar-lik! Bilder kommer under dagen!
Idag är det MORS DAG, GRATTIS alla mammor!
Olliver ringde och gratulerade mig. Tack Olle!
Själv tar jag mina hundar med mig på en cykeltur utmed Göta Kanal, västerut från Töreboda. Har ju införskaffat en cykelkärra enbart för detta äventyr. Det var lite för varmt egentligen, fick cykla fortare i de öppna partierna för att snabbare komma till en skuggig plats. Jag cyklade nog runt 30 km denna dag. Mest nöjd är jag över att inte behövt lämna hundarna något. Med på resan var ett enda barn, Anton snart 4 år. Lite Valdar-lik! Bilder kommer under dagen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
