En familj i julklapp

Denna katt, Majlis ska få oss i julklapp!

Ett nytt kapitel

Efter känslomässig turbulens hamnade jag i en ny fas i livet. Min nya arbetsgivare är den kommun jag bor i och det var nog en ren vinst att få det jobbet. Men jag saknar mina arbetskamrater - arbetslaget! Hundarna som var på hunddagiset, skulle vara hemma... Idag sa Conny: Kan inte nån ta över T, som jobbar på hunddagiset? JAG ÄR RÄDD FÖR HONOM! Jag kan knappt knäppa loss Ä... Ja, jag har förstått! När Ä har ett tuggben i munnen och de ska gå ut, måste jag hjälpa honom att ta det från honom. Kanske det är äckligt att ta i det p g a den slibbiga ytan, vad vet jag.

50 år

Den 17 oktober 1965 vår det några killar i tonåren som fick för sig att starta upp ett popband som man sa på den tiden. Igår var vi bjudna till Bengan och Agnetha för att fira detta.

Det värmer

Idag är det 79 år sedan min mor föddes. Jag har talat med henne i telefon. Sa GRATTIS! Hon känns mer som jag vill ha henne. Mer förväntansfull. Hon lyssnar mer och inte så snabb att avsluta alla försök till utbyte av gemenskap. Vi har inte setts på över ett år, innan dess gick det flera år. Det har bara blivit så. Hon har på kort tid förlorat flera närstående genom sjukdom och död. Vänner, sin bror och sin ende son. Ja, hon har ju mig också men gläds nog mest att ha sin sons båda döttrar.

Delrapport

JAG HAR HAFT TUR! Sakta, sakta har livet och glädjen återvänt. Orken återvänt! Hoppet återvänt. Nu ska vi bara försöka portionera ut glädjen också. Jag har det förhållandevis bra, hur har det kunnat bli så här? Jo, det är den fysiska kroppen som begränsar, försvagar och förblinda. Smärta är det ord som jag finner motbjudande... När det hindrar till allt annat.

Öpppna dörren

Jag stod på gränsen till slutet. Ja, jag trodde det. Det kändes så! Hur långt det skulle ha varat har jag ingen aning om, jag kände bara att nu var det bara tomhet kvar. Jag kände sorg för allt. ALLT! Jag förstod att det behövdes krafttag. Något som jag inte hade. Jag skickade ut ett nödrop... Jag har efter det fått olika slags hjälpinsatser och idag har jag en annan självkännedom. Vem jag är, vad jag kan och vad jag måste avstå. Jag känner stundtals en smittsam livskvalité. En glädje om jag kan... Vi får se!

Katter, mina katter är.... Mina katter var....

Vad är det som gör ont när man sörjer ett älskat djur som man haft i sitt hus?

Sista söndagen i maj

Sista dagen i maj... Den dagen är gömd i en glasburk. Önskar att det gick att hantera situationer på ett bättre sätt. Det har varit mycket upp och ner ett tag. Trots att jag försöker fortsätter det neråt. Trots att jag levt i en "gräddfil" som en sa till mig. Jag har levt i en gräddfil länge. Nu är den borta! Kvar finns lite rester av hopp men de ger jag inte mycket för. Får se vad det blir av det här....

Musik ska byggas utav glädje

Trassel är till för att redas ut...

Kan du komma till mig på tisdag klockan 11, frågade min chef. En fredagseftermiddag, klockan var kvart över tre. Jag blev förvånad över hans fråga, han såg det. Det har inkommit en föräldrareaktion, förklarade han. Bara så. Vad säger man? Jag svarade ja, naturligtvis. Så skildes vi åt. Det blev en vansinnigt lång och plågsam helg. Ja, faktiskt varar den ännu på sätt och vis. Spåren satte sig djupa! Det hände för fem år sedan. Fem helvetes år! Jag har sedan en tid tillbaka fått möjlighet att gå till en kurator och prata. Prata för jag mått så vansinnigt dåligt. Försökt hitta anledningar till, motivation till varför jag INTE ska bara "försvinna"!? Jag har letat i det gamla, hittat massor av saker som inte är till min fördel då jag är självkritisk. Ja, jag hatar mig själv så vansinnigt mycket. Nej, inte hatar - föraktar! Jag vill egentligen inte såra någon, ändå gör jag det. Grubblar sedan i det oändliga hur och varför... Svårast är att vara ensam. Ensam med det sårbara. Att vara ensam med styrka går ju an, det kan till och med smitta av sig till andra. Jag försöker just nu reda ut hur jag ska kunna förbättra mitt och min omgivnings liv inom rimlig tid. Jag behöver ta kontroll! Det är inte alls så att jag vill vara någon självömkare, jag vill vara just den jag varit innan: någon som med lätthet kan finnas till för andra då det passar och för mig själv. Svårigheter är till för att övervinnas. Igår började det. Hoppas det fortsätter idag. Har planer på det. Men i grunden ligger känslan som lade sig som ett lager betong: Känslan som lade sig i mitt psyke den där fredags eftermiddagen och fick sin explosion tisdagen efter och som borrat sig fast sedan dess. PANIK och ÅNGEST!!!!

En dag som idag

Vissa dagar är bra, andra är bättre. Igår var en tung dag. Svårt när man inte hittar energiknappen! En promenad till skogen bakom lasarettet blev lite av en besvikelse. Skog huggs ner och kvar finns bara... Ja, här sitter jag på en stock. Framför mig har jag mina "barn": Äjnar, Papito och Tamino. Papito f d Puppy blev min och ska vara min i alla sina dagar. Nej, jag har inte repat mig från alla missförstånd. Därför måste jag ha dessa små varelser. De ger mig styrka att inte förintas. Min positiva kärna krymper och jag är rädd för att det är något i huvudet som är orsaken. Hjärnkontoret har sagt upp personal! Har varit hos REN idag, rehabiliteringsteamet på min vårdcentral. En långsam process. Jag har drabbats av en depression. Är det sådant man råkar ut för när "skyddskläderna" ramlar av?