Nu börjar livet forma sig efter vardagen. Skönt! En "gammal" pedagog som jag, vill ju helst att yrkeslivet ska fungera. Hemmavid händer det ju både ett och annat men det är ju en annan historia. Eftersom det är Idrott- och Hälsodag på Fenix i morgon och det mesta är förberett kan jag ju sitta här och bara slappna av. Så tänker jag på Den lilla Mini som några längtar efter... Jag tänker på deras längtar och våndor. Man behöver inte vara släkt med dem, ens känna dem för att förstå anspänningen och vilja krama om dem. Lycka till imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar