OJ!

Ja, vad ska man säga. Så mycket det finns att berätta för den som vill veta hur det kan gå för en stackars människa som åker på huvudet i fel ände av livet.

Humöret har pendlat mellan hopp och förtvivlan. Jag vet inte vad jag ska tro, vad livet är värt. Jag har fått större hopp om livskvalite nu efter telefonsamtal från en läkare och ett brev från en annan. NU ÄR JAG UPPSATT PÅ EN LISTA FÖR OPERATION.
Konvalecenten för detta är 3 månader i gips och sex veckor av dessa får jag inte stödja foten! Det är ingen enkel operation och vissa men kan det bli men de gör det för att jag ska slippa det ONDA!!!!

Kanske det går att få sova?
Kanske det går att få livslust trots tillståndet 55+???

Så är jag glad och tacksam för allt stöd jag fått! Underbara vänner, jag älskar er!