Lägesrappoert

Ja, så är augusti snart slut också...
Nu har det gått 60 dagar sedan jag opererades. Jag har cirka 30 dagar kvar med gips!
Jag är rädd för att det är lite mer kompliserat än så...
Jag vet inte längre vem jag är, vad jag kan, orkar och vill!
Ena dagen känner jag sådan styrka, vilja och drömmer om att ha massor med uppdrag framför mig, nästa dag är det näst intill nattsvart. Men det är inte psyket som spökar. det är kroppen!
Vissa saker kan man dämpa med medikamenter andra inte. ÖGONEN OCH SYNEN ÄR JU SÅDANT JAG INTE KAN RÅ PÅ! Operationen 2009, mot dubbelseendet känns som förgjort!!! I ljuskänslioga lägen är problemen tillbaka.
Att hoppa på ett ben i flera månader har nog också satt sina spår. Jag är sliten!
Av att nästan inte göra något, kan somliga tycka,

Jag längtar efter jobbet, arbetskamraterna var så underbara - så härligt att få pröva på detta. Tyvärr finns det ju de som inte är så positiva till min person. Denna traumatiska vår har lärt mig att man inte alltid styr över sitt liv. I mitt fall skyller ´jag på att vissa bitar hade jag absolut ingen information om och därefter skedde massor med förvirrade missförstånd. MAN KAN INTE FRÅGA OM DET MAN INTE VET FINNS!
Nu sitter jag i min stuga för att få koppla av och bara vara - men som vanligt vill jag vara steget före, planerar och rekonstruerar...
Men blir det något tro?

Vad gör jag om dagarna då?
Pratar med min hund, pratar med min papegoja. Äter lite. Kollar lite på internet. sätter mig bekvämt och virkar lite. Pysslar lite på plats. Slår ihjäl en och annan geting och mygg. Tar en pensel och målar lite. Det är tre dörrkarmar som fått lite vit målarfärg på sig de senaste två dagarna. Inga storjogg direkt. Försöker hålla altanen ren från björkfrön som ramlar ner i massor från ingenstans. Lägger mig för att vila en stund. har ganska mycket ont i andra delar av kroppen också. Svårt att läsa, så jag lyssnar ofta på en ljudbok. Nu är det Lars Keplers senaste, PAGANINIKONTRAKTET. Vilostunderna är stundtals både många och långa :)