Öpppna dörren

Jag stod på gränsen till slutet. Ja, jag trodde det. Det kändes så! Hur långt det skulle ha varat har jag ingen aning om, jag kände bara att nu var det bara tomhet kvar. Jag kände sorg för allt. ALLT! Jag förstod att det behövdes krafttag. Något som jag inte hade. Jag skickade ut ett nödrop... Jag har efter det fått olika slags hjälpinsatser och idag har jag en annan självkännedom. Vem jag är, vad jag kan och vad jag måste avstå. Jag känner stundtals en smittsam livskvalité. En glädje om jag kan... Vi får se!