Det som syns och det som inte syns

Idag är det lördag och jag frågar mig själv, vad är det jag vill säga med det jag skrev igår? Jo, att jag är fullt medveten om mina brister! Att det finns människor som har det svårare än jag!!!! Jag vill på inget sätt prata om det (det som begränsar mig) som något viktigt, jag vill fortsätta kunna vara en viktig länk för andra som är utsatta för andra hinder och det kan jag nu. Men jag är rädd, blir ledsen och besviken på mig själv då jag märker att mina begränsningar ökar och orken minskar. Ibland känns det som om livet rinner ur en, att det inte går att fylla på den mängd med energi som jag vill ha i mitt liv för att kunna orka med allt jag vill. Därför är jag så glad i mina hundar! Älskar dem...