Det går bättre och bättre

Inte en sekund att tiden stannar upp...
Att gå på kryckor är en tuff utmaning. För tillfället har det börjat bli ömmande valkar vid belastningspunkterna. Men utan dem kommer jag ingenstans. Så är det krampen som kommer då och då...
Positivt är ändå att jag vågat berätta om min belägenhet, därav händer det saker som ger reflektioner i de ensammaste stunderna - som besök och hälsningar. Senast var det Rose-Marie som kom en sväng igår. En f d arbetskamrat men fortfarande en kär vän.
VI var till Hakarps församlingshem på återträff för oss som var till Färöarna - SÅ TREVLIGT!