VECKA 45



Denna vecka har innehållit en massa saker som jag önskar vore ogjort eller som talesättet: Inte ens önskar för min ovän! Nu har jag ju egentligen inga ovänner... Tror inte det!? Annars kan man översätta viss besvikelse till "voodoo"...' En uttalad frustration? Nej - jag skämtar!!!
Men att bli ödelagd på detta sätt känns absolut inte rättvist! Ingen ska behöva byta med mig men jag vill absolut inte sitta här.

PS! I detta läge ger jag en eloge till läkevetenskapen! Smärtorna har stundtals varit vidriga och förhoppningsvis ska de klinga bort eller avta allt eftersom läkningsprocessen fortgår. Så både vad gäller det rent medicinska och själva hantverket, är jag glad att jag är den jag är i den tid vi har och TACK, än en gång René Notelid -"min egen akutdoktor" - du är den bästa läkare jag känner i nuläge och du har gett mig underlag för min framtid!

Och TACK, Yvonne Pantzar för din hjälp i egenskap av kombinationen trevlig granne/sjuksköterska

Inga kommentarer: