25 april

Har spenderat nattens tankar på min bror. Hur kommer det sig att han vill dra upp och djupanalysera saker som inte är aktuellt längre? Knappt då det var aktuellt för en sådär tio år sedan....
Han ringde mig en halvtimmme innan midnatt. Han tar ett djupt andetag och börjar så ifrågasätta vad jag hade för anledning att lägga mig i, ha åsikter om hans barn. Först var det att jag hade sagt att Emmelie inte behövde rida! Då Emmelie var yngre var hon lite skraj ibland för vissa saker som kunde hända tillsammans med hästar. Hon är tio år yngre än kusinen Sophie. Kanske den äldre av dem hade lite mer erfarenhet, kanske den yngre kunde se upp till den äldre på ett sätt som gynnar självförtroendet. Hastiga rörelser, höga plötsliga ljud kan skrämma hästar. Jag råkade säga att man inte skulle tvinga Emmelie att rida om hon inte ville det själv. Lusten och modet kan komma med trygghet och säkerhet att kunna kontrollera situationer man befinner sig i. Både min mor och bror kan ibland bli väldigt häftiga och agera nästan i affekt. Speciellt om de känner sig misskrediterade på något sätt, av vem det än är som orsakar situationen. Jag råkade väl säga något i en sådan situation då det försökte tvingas fram mod hos den lilla Emmelie. Att hon idag har en fantastisk känsla för hästar och älskar att vara med dem är något som vuxit fram ur tjejens eget behov inte från någon annan.Kanske dessa djur var de som visade sig vara de bästa vännerna?
Jag sa alltså vid ett tillfälle att Emmelie inte skulle TVINGAS att rida!
Det andra var att jag haft åsikt om Malin och hennes godisätande vid ett besök hos oss.Hon tjatade på sin pappa att hon ville köpa godis och vid ett tillfälle tjatade hon en hel kväll om att få gå och köpa en videofilm,som hon också till slut fick. Att min bror tycker sig ha rätten att bestämma hur han vill ha det säger väl sig själv. Det är alltid tråkigt när tjat lönar sig, särkilt då det inte sker någon motprestation. Och omgivningen inte tycker att maktspel är trevliga att lyssna till. Om min bror tycker att det är OK, så är det upp till honom. Det handlar ju om hans relation till sin dotter. För min del handlade det bara om händelser som jag sa till honom att - det var hans relation till sina barn som var i fara. Att vara för "snäll" ena gången och för "sträng" den andra kan leda till något oönskat. Naturligtvis inte för en endaste gång. Men jag är ganska säker på att det inte handlar om en endaste gång...
Jag ville bara ge min bror stöd i den svåra föräldrarollen. Och som tack för det, ringer han mig efter år av tystnad för att ifrågasätta mig och påpeka att det är den sista gången !?
Jag bad honom att vi skulle ta detta vid ett annat tillfälle för han lät inte så klartänkt utan snarare som om han fångats av en idé under någon slags påverkan. Detta förnekade han bestämt och det hela slutade med att jag kände mig tvingad att lägga på. Tyvärr!
Jag växte upp med denne man som min lillebror och jag känner till både hans styrkor och svagheter. Han gör sina val och jag gör mina. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska gå bra i livet för hans barn som nu är runt den övre tonåren och lite därutöver. Jag önskar att han också kan förlika sig med att alla handlingar och beslut leder vidare. Orsak/verkan.
Jag har efter detta samtal känt mig så beklämd. Vart kommer man med hämnd och vedergällningar?
Så många år sedan och han vill älta detta som om det varit avgörande för deras liv...