Måndag hela dagen

Bestämde mig i morse att jag ville åka och hälsa på mormor i morgon. Nu måste det bli av. Man kan inte skjuta upp sådant hur länge som helst. Mormor är den människa jag älskat varenda dag i mitt liv. Hon har levt sitt stillsamma liv i snart 95 år. Hon har haft drömmar - de förblev drömmar! Jag tog över en del av dem. Jag minns som barn, då hon köpte bokpaket - drömmen var att en gång få läsa dem. Jag läste dem!

Pratade med Sophie. Claes farmor som skadades vid ett fall då hon skulle åka hem från Ollivers födelsedagskalas, repade sig aldrig och avled på midsommaraftonen.

Jag är ruskigt ambivalent. Ibland är känslorna på utsidan...
Men jag måste stå på mig. Jag har gjort mitt val. Att ta tillbaka och ångra min handling gör mig mindre trovärdig. Jag vill inte hota, har inget att hota med. Jag ÄR ersättningsbar!

Idag var jag i skolan (började plocka tillbaka möbler och sådant till klassrummet och var sedan med ute och "floraväktade") och pratade med en kollega som var lite bekymrad. Han trodde inte det var så allvarligt, vare sig från mig eller motparten- arbetsgivaren.

Men jag tror nog att det är det. Det kommer inte att bli någon dialog.
Jag började på vår högstadieskola, som en personal som blivit lite "över". Jag fick halva tjänsten med mina tidigare elever och halva med en ny grupp. Det var väl OK. Det fungerade ganska bra.

Nästa läsår, blev mindre lyckad. Att fördriva tiden är inte alltid så roligt. Både jag och några elever försökte hitta varandra. Med några fungerade, andra kom inte till avtalad plats. Jag fick leta upp nya uppgifter, samtidigt som det ryktades om min kompetens. Min företrädare och jag hade inte samma utbildning, men det behöver väl inte betyda att det skulle vara ett krav. Min chef, och dennes chef diskuterade detta visst och chefen på skolan skulle diskutera mina villkor, detta skedde aldrig. Det är anledning nr 1.

Anledning till mitt agerande nr 2, är att i dessa "anpassningstider"hade vi ett förslag på verksamheterna som jag ansvarat för. Förslaget godtogs av den ene chefen men inte den andre. Han menade att grupp 7-9e genererade en pedagog 100%. Det gruppen genererar är assistenter som täcker 100 %. 5-6 elever, där minst tre behöver mycket enskilt stöd - egentligen alla sex!
Mitt uppdrag är att på bara min tjänst och en assistent på 80% leda alla elever vidare mot vuxenvärlden på ett tryggt sätt...
JAG kommer inte att klara av det med de problem som redan dykt upp och blivit allt tydligare.
Jag vill inte misslyckas och stå där och säga: Jag gjorde så gott jag kunde, då jag vet att jag kunnat mer genom bättre och hårdare kontroll till de elever som behöver mer vuxenstöd än som anses normalt.

Och ja, de är ganska så chockade hemma också. Vad ska det bli av människan?!
Men jag har ingen att prata med om detta på djupet s a s Alla har sina problem.
Jag har någon slags form av stress i kroppen. Har för högt blodtryck. Sist var det 190/90.
Jag har fått medicin mot det. De hjälper lite. Resten måste jag ju själv göra något åt, eller?

Björn ringde och berättade om att deras hus hade blivit brandhärjat idag och de fastnade i trapphuset. Han och Valdar fick rök i sig och fick åka ambulans till sjukhuset för observation. Men det hade gått bra.

Har iallafall varit och gett Moses mat. Han låg och myste i soffan då jag kom. Han fick vara kvar inne. Jag går till honom i morgon bitti också.