Punkten

Kära Barbro (min mest närstående just nu)!
Jag är så glad över att ha lärt känna dig, jobbat med dig, dela glädje OCH tråkigheter.
Nu skriver jag detta, kanske du aldrig läser detta, men ialla fall...
Jag pratade med HH i går morse. Han undrade över läget. Han berättade att de andra rektorerna och han hade träffats för att inventera om det fanns någon som kunde eller ville ta över mitt jobb. Det var inte så. Endera om jag tog tillbaka min uppsägning eller så måste de söka via annons. Ja, jag blev tveksam. Han började så inbjudande att jag hade fritt att välja och att det skulle bli förändringar året efter som inte det kunde planeras för i dagsläget. Min lön skulle naturligtvis anpassas och justeras, enligt det som varit och på nytt inför en nyanställning. Naturligtvis lockar det att äntligen få ett muntligt löfte - men vilket läge?!

Det var här vi träffades och jag ville rådgöra med dig. Jag hade skickat ett snabbt mejl till den fackliga ombudsmannen om läget. Jag kände att detta fixar jag inte själv.
Vi träffades och pratades vid. Visst vi är båda i det läget att vi kommer att utsättas för stora förändringar. Så är det ju i det här jobbet...
Du sa också att stabiliteten och tryggheten för eleverna är viktig och jag håller med. Men...
Jag skickade iväg ett viktigt mejl till en annan vän. Hon svarade med att ringa i telefonen och vi pratade om en hel del, så berättade hon om ett liknande fall. Denna lärare hade också sagt upp sig och hon hade fått sin löneförhöjning enligt avtal. Men det är en annan rektor. Är man småelak eller småsnål eller båda delar? Denna arbetsgivare vill jag på ett sofistikerat sätt kunna vilja ge dagens ris i dagstidningen!!!
Löftet var alltså ett mer eller mindre förtäckt hot...

Var hos läkaren idag. Fortfarande lite oroligt med blodtrycket. Måste ta medicinen. Han uppmuntrade mig till mitt sätt att hantera min livssituation. Hade skrivit in det i min journal. Så vad har jag för val - måste stå på mig, annars gör L-B och HH det!
Förlåt, så är det...